Tjosan
Just nu så sitter jag och söker massa lägenheter. Meeeen som bästa köplats så får jag typ plats 70 på ettor som kostar nästan 6000 kr. Förvisso i ett rätt bra och hyfsat centralt område, men fortfarande dyrt tycker jag. Så ni som ens funderar på att flytta till Uppsala ställ er i kö nuuuuuu. Jag har stått i kö i två år nu, och kan ens glömma att jag kommer få en lägenhet än på ett tag. Joakim kan ju få en lägenhet, men då får han en lite dyrare eller i ett värdelöst område. Vi väntar hellre på att få den perfekta lägenheten, med bra hyra i ett område vi vill bo i helst en trea, men tvåa funkar också. Så då får vi vänta typ 1-2 år till, men att bo i lägenheten vi bor i nu funkar bra tillsvidare och vi är glada att vi har en lägenhet att bo i, lite dyr hyra för en tvåa tycker jag bara, men området är lugnt och bra.
Sen så står jag i kö på nationslägenheter/rum också, men vi vill inte bo i ett studentområde, för då måste vi flytta när jag slutar vara student :( Jag står mest i den kön för att om det värsta skulle hända att vi gör slut så måste jag ha en backup, skulle aldrig palla vara inneboende hos någon så då är alternativet att man hamnar på gatan typ om man inte har stått i en kö nånstans ett tag eller har en jävla massa tur.
Sen finns ju alternativet att köpa lägenhet, men då får det ev. bli när jag är färdig sjuksköterska och har ett fast jobb.
Men men, snart ska jag plocka undan lite innan Joakim kommer hem, har dock ingen lust till det. Har haft en ganska jobbig dag faktiskt, mår ok men har oroat mig för en person. Vill inte att denna person ska hamna snett och försöker hjälpa så gott det går. Usch det är så jobbigt :( Vill verkligen att det ska lösa sig för denna människa. Att jag inte skriver ut vem det är för att jag tycker det är lite för privat. Jaja, jag ska hjälpa så mycket jag kan så ringde ett par samtal idag så förhoppningsvis så blir det bra.
Sen idag fick jag reda på att jag inte har tid till min läkare förens 26 augusti, jag ville öka dosen på ett par av mina mediciner nu ju... Känner att jag har lite lite effekt, men vill höja så att jag får bättre effekt. Både strattera och inderal.
En lite lustig grej är att läkaren jag hade i slutenvården inte verkar tycka min öppenvårdsläkare är bra. Han skrev värsta kontraktet om en medicin som BARA han får skriva ut, han ville inte att min öppenvårdsläkare ska vara inblandad i det, jag tror att han tycker min öppenvårdsläkare är lite för pillerglad. Dock oprofessionellt av honom. När jag lämnar slutenvården så är det öppenvården som ska ta över, han ska inte vara kvar och skriva ut piller.
Men läkaren jag hade i slutenvården tycker jag har ett kasst bemötande. Han sa till mig att jag borde vara tacksam för han hade kunnat ge mig en sämre behandling, alltså WTF?? Hur kan man ens säga det som vårdpersonal?? Vill man inte ge sina patienter den bästa behandling man har möjlighet till??
Han sa även att han misstänkte borderline för ett möte jag hade för typ två månader sen, så jag frågade varför han inte sa något då. Svaret jag fick var "Jag kan ju inte säga allt jag funderar på.". Alltså hur dryg får man vara?? Om han som extra läkare var på ett möte så kanske det är dags att säga vad han tror är fel på mig.
Jag vill inte säga att han är dålig, men han kanske borde jobba med forskning istället och skippa jobba i direkt kontakt med patienter. Jag sa detta till en kurator och hon sa att hon hade hört det förr. Alltså hallå?? Borde ingen ta ett snack med honom och lära honom ett och annat om bemötande?? Han som psykiatriker borde veta att ett bra bemötande är viktigt.
Jag blir så jäkla arg när jag får ett kasst bemötande av läkare, visst jag tar inte speciellt illa av mig. Men andra kan göra det. Jag vill så gärna prata med honom igen och säga att det han sa till mig INTE var okej. Men min erfarenhet är att man inte kan säga så mycket till besserwisser personal inom vården, för de skiter i en och tar inte åt sig fast de borde göra det.
Jag vill inte säga vad han heter, men kan säga att det är överläkaren på 3A på akademiska i Uppsala.
Så, nu har jag skrivit av mig min frustration av personal som behandlar en som skit inom vården. Men man ska inte glömma att det finns guldkorn också. De flesta jag har mött har varit väldigt bra faktiskt :)
Bjuder på en gammal bild! Men nu ska jag städa.
